Västerteg och Österteg samt Böle är medeltida jordbruksbyar vid Umeälvens södra strand mittemot Umeås gamla stadskärna. De har sedan Umeå blev stad 1622, varit starkt påverkade av närheten till staden. Stadens invånare fick för sin livsmedelsförsörjning tidigt möjlighet att förvärva jordbruksmark och även hemman i de närliggande byarna. De som köpte hemman bosatte sig också där. De stadsnära byarna, som tegsbyarna var, fick därför inslag av borgare och ståndspersoner, som gav dem en särprägel jämfört med kustlandsbyarna i allmänhet.
Besöksmål & sevärdheter
Historia & kuriosa
Hitta hit
Besöksmål & sevärdheter
Bölesholmarna
Ett utflyktsmål för hela familjen. En oas på gång- och cykelavstånd från centrum av Umeå.
Längs Umeälvens södra strand och inom synhåll från Umeå centrum ligger de grönskande Bölesholmarna. Detta naturskönt belägna och lövrika område är mycket uppskattat och ett lämpligt mål för en kortare utflykt. Det finns också en sandstrand, perfekt för barnfamiljer. Du hittar också vindskydd och en mängd grillplaser.
Umeå kommun har byggt en ny bro över Umeälven. Bron går mellan Lundåkern och Bölesholmarna, ön Gröna Oxen. Lundabron är Sveriges längsta hängbro för gående och cyklister.
Bron är en förbindelse som knyter ihop stadens västra delar med Teg för dig som går och cyklar. Bron underlättar resor och arbetspendling med cykel över älven och den gör det lättare för invånare att ta sig till stadsnära rekreation och friluftsliv i Ume Älvdal.
Camilla om Bölesholmarna: ”Det är ett smultronställe för de som inte vill fara så långt. Det är lugnt, stilla, jättefint och hundra procent bilfritt.”
Möjligheterna till fiske är också mycket goda.
Tegs kyrka
Kyrka med enfärgat gula betongelement och kampanil av grå betong. Kyrkorummet är brett treskeppigt och sammanbyggt med församlingslokaler i mörkrött tegel. Tegs kyrka invigdes 1969 och är ritad av Carl Hampus Bergman.
Historia & kuriosa
”Gamla bron”
Innan Umeå hade någon bro så korsade man älven på isvägar på vintern och med färja övriga årstider. Under den andra ryska ockupationen av Umeå i Finska kriget byggde ryssarna 1809 en flottbro av stockar över älven som kort därefter förstördes av en vårflod.
Att bygga en bro över älven ansågs länge vara för kostsamt, men landshövding Gustaf Munthe började intresserade sig för frågan när han tillträdde 1856 och 1858 gav han i uppdrag att undersöka var en bro var lämpligast, förslag på ritningar och vad det skulle kosta. Undersökningen pekade på att strax utanför staden, uppströms älven, var älvens botten fördelaktigast att bära bron och kostnaden för bron skulle bli 65 450 riksdaler. Med övriga kringkostnader blev totalkostnaden 86 000.
I samband med brons tillkomst drogs kustlandsvägen ner mot bron via nuvarande Bryggargatan. Efter invigningen 1863 och under lång tid framöver fick passerande betala en avgift för att få nyttja bron. (Källa: Wikipedia)
Skeppsstaden Umeå
Under slutet av 1700-talet var segelsjöfarten i Bottniska viken livlig, vilket hörde samman med upphävandet av det bottniska handelstvånget 1765. Före 1765 fick man inte bygga hur stora skutor som helst.
I de Västerbottniska städerna och kustorterna byggdes skepp bl a på Teg. Enbart i Umeå fanns det ett 50-tal segelfartyg när stadens flotta var som störst. Flertalet av dem seglade på världshaven i åratal mellan besöken i hemmahamnen.
Den bottniska segelsjöfarten hörde samman med järnhanteringen och tjärexporten, medan virket efterhand blev dominerande.
