Grisbacka

Grisbackakyrkan

Grisbacka kyrka är en samarbetskyrka mellan EFS och Svenska kyrkan. Den fungerar som en distriktskyrka inom Umeå landsförsamling. Det är Grisbacka EFS som bedriver verksamheten.

Grisbacka kvarn

På en karta från 1693 över Grisbacka by finns markerat tre kvarnar. År 1750 fanns två och en halv kvarn i Grisbacka och år 1876 två.

En hjulkvarn byggdes 1795 vid Tvärån och blev då socknens första tullmjölkvarn, dvs en skattlagd kvarn, som mot fasta avgifter malde säd även åt andra än ägarna själva. En ny kvarn byggdes 1833 på samma plats som den förra.

Mot slutet av verksamheten uppstod svårigheter att driva kvarnen på grund av minskad vattentillförsel i Tvärån. Umeås befolkning ökade och därmed också vattenbehovet.

Staden och kvarnen försörjdes av vatten från Piparbölesjön. År 1962 såldes kvarnen till Umeå kommun som samma år rev kvarnen. En betongbro för gång och cykeltrafik med damm över Tvärån byggdes på platsen, Kvarnbron.

Hartvigsgården

Området kring kvarteret Hartvigsgård har sedan lång tid tillbaka varit Grisbacka bys centrum.

I mitten av 1700-talet fanns en gårdsgrupp som ägdes av länsman Nordendahl. När Umeå socken enligt Kungl. Maj:ts resolution 1766 ålades att anskaffa hemman och förse dem med god och försvarlig åbyggnad till kompaniofficerarna vid Västerbottens regemente, inköptes Nordendahls gårdar av landskamreraren Martin Sandström till boställe för stabskapten vid överstelöjtnantens kompani.

Kapten Johan Hartvig von Schmilau var förste innehavaren av bostället. Han hade gården till 1772.

Hartvigsgård upphörde 1841 som kaptensboställe och blev bostad för regementsskrivaren H.J. Leander till dennes död 1850. Kronan utarrenderade sedan gården till olika personer.
Vid laga skiftet 1908 ålades Kronan flyttningsskyldighet för byggnaderna till ägolott på Grisbackaänget. Hartvigsgårdens tomt avsattes som samfällighet, skolhustomt.

1910 såldes Hartvigsgård av byamännen till Umeå landsförsamlings skolråd och tre år senare togs den nyuppförda första kommunala skolan i bruk på Grisbacka. Skolan var i bruk till 1959. Det gamla skolhuset används i dag som fritidsgård ”Hartan”.

Kungsgården

Efter det att Gustaf Vasa valts till kung 1523 lät han uppföra avelsgårdar, en sorts storjordbruk, som skulle leverera förnödenheter till Kronan och samtidigt utgöra centrum för lokalförvaltningen. Umeå fick på detta sätt sin Kungsgård 1556.

Fogden vid denna tid i Västerbotten var Lars Olsson Björnram som upplät ca 20 ha av egen jord (som vederlag fick han en Konungens gård i Hälsingland) och som tillsammans med delar av prästbordet, bildade stommen till Kungsgården. Kungsgården, som med byggnader låg i Grisbacka by, måste ha innefattat en stor huvudbyggnad och flera åbyggnader. Detta med tanke på centrum, verksamhetens omfattning, personalstyrka och den stora djurbesättningen.

Trots alla ansträngningar lyckades fogden inte att få utgifter och inkomster att gå ihop. 1566 informerade fogden kungen om tillståndet och föreslog att bönder fick bruka jorden mot skatt och att fisket brukas till Kungens och Kronans behov.

Förslaget godkändes, avvecklingen skedde efterhand och fogdarna fanns kvar på gården till 1628, då Gustaf II Adolf upplät Kungsgårdens jord till befallningsmannen Joen Jonsson.