Christian Fillion anlade 1773 en spegel- och taffelglastillverkning i Strömbäck strax bredvid Ströms nedlagda glasbruk. Verksamheten hade dock ekonomiska svårigheter och auktionerades ut 1779.
Ferdinand Opitz anställdes 1794 och glassliparen Moses Jakobsson anställdes år 1800 och verksamheten pågick efter flera ägarbyten till år 1879. Som mest fanns då 93 anställda.
Huvudproduktionen vid Strömbäcks glasbruk var fönsterglas och grönt glas i olika kvaliteter samt enklare grönt glas som brännvinsglas, bläckhorn, fickpluntor, flaskor och buteljer. Man tillverkade även mjölkbunkar, handfat, burkar och nattpottor av grönt glas. Färglöst glas tillverkades i form av dricksglas, urglas, pipskaft och ljusstakar. Ett mindre antal glasföremål av blått och benvitt opalinglas tillverkades också.
Under 1800-talet erbjöds syltskålar, ättiks- och vattenkaraffiner, lampkupor, lampfat, sockerskålar, saltkar av benvitt glas. Några takkronor, främst till kyrkor, tillverkades även.
Nygjorda kopior av Strömbäcksglas finns b la att köpa på Västerbottens museum.
