Den stora samhällsutvecklingen under första delen av 1900-talet med bland annat en starkt växande bilism gjorde att gamla bron började bli en riktig flaskhals och planerna på en ny bro växte fram. Frågan var, var skulle den placeras. En ny brostrid blossade upp som självaste kungen till sist fick lösa.
Länsstyrelsen gav på 30-talet vägingenjören Oskar Grahnén i uppdrag att göra en arbetsplan och ritningar på en ny bro eller ombyggnad av gamla bron.
Den 16 juni 1936 lade han fram ett förslag med flera alternativa lösningar. Ett alternativ föreslog att bron skulle byggas i Östra kyrkogatans förlängning, ett annat i Västra Esplanadens förlängning. Det förstnämnda skulle bli dyrare då bron behövde rörliga brodelar eller hög segelfri höjd, varför Grahnén föreslog den nuvarande placeringen. Tegs municipalsamhälle begärde då en utredning om en bro vid Östra Kyrkogatans förlängning. Det utreddes åter av samme man som vidhöll alternativet uppströms hamnplan men länsstyrelsen beslutade ändå att en så kallad svängbro skulle byggas i ÖK-s förlängning. Ärendet gick till Kunglig Majestät som krävde en ny översyn av Länsstyrelsen som då bytte åsikt och föreslog det nuvarande läget.
Bron vi idag kallar Tegsbron hette helt enkelt nya bron när den invigdes 1949. Namnet Nya bron lever idag endast kvar i anrika Nybro kafé som ligger i det lilla centrum som byggdes intill brofästet på Tegssidan.
Samtidigt som bron byggdes fick Umeå en ny infart då Riksvägen (Riks-13) ledde fram till bron. Genomfartstrafiken leddes initialt via Storgatan fram till Östra Kyrkogatan och sedan norrut.
Bron fick sedan leda trafiken längs E4 och E 12 ända fram till 2013 då den tunga trafiken leddes om till Östra länken (se Kolbäcksbron). Först i slutet av 2024 ledde all trafik längs Europavägarna då Västra länken (se Baggbölebron) öppnades.