Projektbeskrivning

Här finns skulpturer av framstående svenska och internationella konstnärer. Den permanenta samlingen, som idag består av ett 40-tal skulpturer, gör att parken alltid är värd ett besök. Parken är öppen för allmänheten och kan besökas året om, dygnet runt – kostnadsfritt.

Läs mer på

Stevenson, 1999
Tony Cragg (1949-)
UMEDALSPARKEN
Ägare: Balticgruppen

Se den vänstra delen som en bägare, en amfora och fyll den med vatten som du sedan häller ut. Kärlets och vattnets rörelse skapar en utdragen rinnande form som avslutas i samma stående kärl. Så har konstnären gestaltat en rörelse, en process eller en tankebana, synliggjord i en svart böljande bronsskulptur som heter Stevenson. Titeln hänför sig till det första lokomotivet som utvecklades av Mr Stevenson. Skulpturen påminner även om hjulens och pistongernsas rörelser på ett lokomotiv.

Vanligtvis har en skulptur en eller ett par blickpunkter. Men vi kan ju röra oss, gå runt skulpturerna och avläsa dem från olika håll. I Stevenson, som ingår i en serie kallad Early Forms, har konstnären gjort tvärt om. Här är det skulpturen som rör sig. Den vrider sig runt sin axel och redovisar ett skeende. Sättet är besläktat med kubisternas, de som förde in tidsdimensionen i konsten genom att måla stilleben från olika håll samtidigt.

Konstnären Tony Cragg från Liverpool kan ses som en fortsättning på de brittiska 1900-tals konstnärerna Henry Moore`s och Barbar Hepworth`s formintresse. Hans produktion  är omfattande och han har erhållit de förnämsta utmärkelser en skulptör kan få och utnämnts till professor och ledamot vid olika akademier. Sedan 1970-talets slut är han verksam i Wuppertal, TYskland, där hans skulpturer tillverkas med hjälp av hantverkare och assistenter, köps till samlingar och placeras på offentliga platser runt om i världen. (IT)

Höjd ca 0,9 m

Still Running, 1986
Antony Gormley (1950-)
UMEDALSPARKEN
Ägare: Balticgruppen

Antony Gormley har oftast sin egen kropp som utgångspunkt för sina skulpturer. I Still Running får vi tänka oss honom som springande inne i skulpturen. Sedan har konturen kring hans kropp vuxit lik årsringarna i ett träd. Slutresultatet är en närmare tre meter hög, svällande svamplik form i gjutjärn som välbalanserat möter marken på en minimal yta.

När man ser skulpturen på nära håll framträder svetsfogar och runda former, som är spår av tillverkningsprocessen och en del av det konstnärliga uttrycket.

Den brittiske konstnären Antony Gormley är en av vår tids mest uppmärksammade skulptörer och han fick det prestigefyllda Turnerpriset 1994. Han finns representerad i alla större moderna museer runt om i världen och i Umeå finns ytterligare ett verk av honom, Rhysom II, i rondellen vid Strömpilen (IT)

Höjd ca 2,7 m

Kastenhaus 1164.14, 2000
Wolfgang Winter (1960-) och
Berthold Hörbelt (1958-)
UMEDALSPARKEN
Ägare: Balticgruppen

Winter & Hörbelt, den tyska konstnärsduon som arbetat tillsammans sedan början av 1990-talet, är internationellt uppmärksammade för de paviljonger som de fått uppförda i Japan, Tyskland, England och USA.

Deras konstnärliga material är plastbackar för öl-, vatten- eller mjölkflaskor, ett vardagligt fabriksframställt material i bruna eller mintgröna nyanser men kan även fungera som byggklossar i ”back-hus”. Paviljongerna är estetiska rum, men kan även fungera som funktionella rum i staden t.ex. som busshållplats, informationsplats osv.

Under dagtid är Kastenhaus 1164.14 fylld av ljus som silar in genom öppningarna och skapar en nästan sakral miljö, påminnande om interiören i en gotisk katedral. Under den mörka tiden på dygnet förvandlas rumsskulpturen till en snölykta där ljuset strålar ut genom öppningarna. Så har konstnärerna med ljus och återvinningsmaterial gestaltat en skulpturalt formad arkitektur som är ett betraktelseobjekt men också ett upplevelserum för besökare. Det består av 1164 backar och är det 14:e gemensamma projektet. (IT)

Höjd ca 5,5 m

Mor och barn, 1958
David Wretling (1901-1986)
UMEDALSPARKEN
Ägare: Balticgruppen

Redan på 1950-talets slut placerades Mor och barn vid den dåvarande administrationsbyggnaden på Umedalens sjukhus. Statyn, som ursprungligen formades i lera av David Wretling, är gjuten i brons, drygt en meter hög och står på en stensockel.

Den unga modern ser ömsint ner på sitt sovande eller gråtande barn som håller händerna för sina ögon. Deras kroppar är naturalistiskt gestaltade och ser levande ut trots att de är utförda i brons och i det lilla formatet.

Skulpturen är formad efter de klassiska ideal som formulerades redan under antiken och som under 1920-talet fick en renässans och var den dominerande stilen i den offentliga konsten ända fram till mitten av 1960-talet. (IT)

Höjd ca 1,6 m

Eye Benches II, 1996-97
Louise Bourgeois (1911-2010)
UMEDALSPARKEN
Ägare: Balticgruppen

Själva seendet spelar huvudrollen i Louise Bourgeois konstverk Eye Benches II, vars framsida återger ett par ögon och vars baksida är formad som sittpltser. Det stora formatet och avsaknaden av ansikte bidrar till att ögonen på avstånd uppfattas som något annat, men på nära håll framträder detaljerna tydligt. Pupillerna är formade som klot och omges av både iris och ögonvitor.

Den mänskliga kroppen, liksom det egna livet, är det stora temat i Louise Bourgeois konst. Barndomen och de erfarenheter som ögat skördar har alltid varit viktiga utgångspunkter för hennes gestaltningar. Hon anser att ögonen är våra viktigaste redskap; de är själens spegel och kan inte, som händer och ord, ljuga. Sorg, glädje, ilska, vänlighet, smärta och tillit syns i våra ögon.

Hennes ”ögonbänkar” finns i olika versioner bl.a. i Seattle och Pittburgh. Här på gräsplanen, nedanför trädgårdsanläggning i Umedalsparken, står en version. Den blickar upp mot IKSU Spa med baksidorna utformade som sittplatser där vi kan slå oss ner och i samspel med skulpturen se både framåt och bakåt.

Louise Bourgeois är en av sekelskiftets mest uppmärksammade konstnärer. Hon är ursprungligen fransyska, född 1911 och uppvuxen i Paris, flyttade 1938 till Nyw York, fick sitt stora internationella genombrott 1982, då hon som första kvinna hade en retrospektiv utställning på MoMA (Museum of Modern Art i New York) och kom 1993 att bli USA:s representant på bienalen i Venedig (IT)

Nosotros
Jaume Plensa