I inventeringen från 1982 har Västerbottens museum identifierat två områden med kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Område 1 omfattar udden vid Norrforsen i Umeälven och sträcker sig i norr ett stycke norr om järnvägen och E 12. Miljön präglas av äldre jordbruksbebyggelse i ett öppet odlingslandskap. Bebyggelsen har bevarat karaktären från 1850-talet. Den är koncentrerad till den gamla täta bykärnan söder och norr om Idebäckens hållplats. Utanför kärnan finns några gårdar på udden, däribland Norrfors herrgård. Bebyggelsen i område 1 speglar, trots utglesning och ombyggnationer, 1800-talets byggnadsskick med trelängade gårdar och parstugor som bostadshus. Detta gäller även logar och bodar, medan ladugårdarna har 1900-talsprägel.
Område 2 avgränsas i söder av järnvägen och i norr av Kassjövägen. Det innefattar de äldsta gårdarna i denna del av Norrfors. Här har en äldre parstuga och flera äldre ekonomibyggnader bevarats. Förtätning har skett i den äldre bebyggelsen, främst från sekelskiftet 1900.
Länsstyrelsen har klassat Norrforsområdet som riksintresse för kulturmiljövården: ”Naturskönt och kulturhistoriskt värdefullt område kring Umeälvens fåra mellan Norrforsdammen och utsläppet i Klabböle innehållande fornlämningar, jordbruksbyar med genuin bebyggelse, öppet odlingslandskap, övergivna anläggningar för flottning, sågverksdrift, laxfiske och kraftverk samt andra kulturminnen med anknytning till bygdens historia.”
