Fångst och tillredning
Flodnejonögat (Lampetra fluviatilis), eller nättingen, är Västerbottens landskapsfisk. Arten förekommer längs de svenska kusterna samt i Mälaren, Vänern och Vättern. De största förekomsterna finns i Bottenhavet och Bottenviken. Namnet nejonöga torde komma från tyskans neun augen och syfta på de nio ögonliknande gälöppningarna.
Nättingen vandrar upp i älvar och åar på sensommaren och hösten för att leka. Larverna eller linålarna håller sig nedgrävda i botten i 3-5 år innan de vandrar ut i havet där de stannar 1-2 år och därefter blir de könsmogna och lekvandrar.
Nättingen är ett blodsugande eller asätande ålliknande djur. De tillhör en grupp som kallas rundmunnar. Munnen är rund och saknar käkar. Flodnejonögat kan bli upp till 50 cm.
I Artdatabankens nationella rödlista 2005 var flodnejonöga klassad som Nära hotad (NT), men har sedan dess (2010 och 2015) bedömts vara Livskraftig (LC) eftersom arten inte längre minskar.
Nättingen fångas på hösten i kassar eller stockar, ett slags fällor, som läggs på botten i grunt strömmande vatten. Efter att den sköljts med aska eller kalk så att slem avlägsnas träs nättingarna upp på käppar och hängs i rökhuset. Där eldas med alved och enris med begränsad intensitet så att nättingen blir kallrökt. Därefter skall den stekas med eller utan grädde eller gräddmjölk.
Själva rökhuset är en liten timrad byggnad på ca 4 x 4 meter. Eldning sker i en grop i marken och för rökens reglering finns en lucka i gavelspetsen.