Den 26 maj 1732 är Carl von Linné i Umeå. Han är ute på sin lappländska resa, en vetenskaplig upptäcktsresa. Han ska registrera och anteckna det han ser. På morgonen sätter han sig på hästryggen för en två veckors tur till Lycksele. Första dagsetappen är till Jämteböle.
Gamla kartor kan visa på den väg Linné tog den här dagen, den väg som blev allt sämre, enligt resedagboken. Landsvägen från Umeå gick genom byarna vid älven och passerade Svallet ungefär där järnvägen går idag. Sedan vek vägen av mot norr och följde ungefär nuvarande E12 till Gubböle. Genom Gubböle och Brattby färdades Linné ungefär som byavägen går idag och fram till Sommarbacken. Där tog vägen slut enligt en samtida karta (1734). Men han fortsatte alltså, och nu fanns bara stigar, över de stora ängs- och raningsmarkerna, fram till Kroksberget i Spöland där han färjades över Vindelälven.
Några saker väcker Linnés intresse denna dag. Nära Gubböle, som ligger invid Brattby, skriver han, finns en fin sand vid ån, en sand som skulle vara utmärkt till formsand. Med det menas sand för sandgjutning, en vanlig gjutteknik i äldre tid. Jämnkornig och fuktig sand packas hårt i en ram eller låda, modeller av det som ska gjutas trycks in och i håligheten hälls sedan smält metall. Han noterar också, innan han kommer till Spöland, en särskild videart, lappvide, Salix lapponum. Dessutom hittar han en skalbagge som är ny för honom, och han gör den första beskrivningen av den: lappglansbagge, Chrysomela lapponica. Troligen tar han med sig exemplar av dessa arter till sina samlingar och troligen tar han dem på ängsmarkerna vid älven i Brattby. Lappvidet växer idag på den gamla raningsmarken på Sandån.