Umeälvsbron är Botniabanans längsta bro, nära två kilometer, eller 1 937 meter lång. Den placerar sig också på silverplats som Norrlands näst längsta bro och Sveriges näst längsta rena järnvägsbro.
Byggandet av själva bron möttes inte av några protester, de riktades istället mot Botniabanans sträckning i känsliga naturvårdsområden som sågs som ett hot mot främst fågellivet. Tack vare stora insatser har våtmarkerna längst sträckan kunnat behålla sitt rika fågelliv.
Umeälvsbron är ritad av arkitekterna Henrik Rundquist och Mats Edblom som också ritade bron över Ångermanälven. Deras mål var att skapa en slimmad bro med få detaljer som är anpassad efter landskapet. Den ska inte dominera utan vara en siluett mot en bakgrund av vatten och obebyggt landskap.
Utmaningarna var fler än de rent estetiska, Umeälven bjuder varje år på en kraftig islossning som brostöden skall stå emot. De är därför utformade enligt samma princip som stäven på en isbrytare. Det västerbottniska klimatet ger också stora temperaturvariationer som gör att bron sväller och krymper under året. Lösningen blev ett extra förstärkt stöd på Storsandskär som fast förankrad punkt som ger bron möjlighet att variera på längden i båda riktningarna. Skillnaden är så stor som två meter.
Bron som är byggd helt i betong med segelfri höjd på 10 meter, höjden är anpassad efter Obbolabrons höjd så att båtar som passerar den bron också kan passera järnvägsbron. Den bärs upp av 39 brostöd, varav 14 stycken i vatten.