Nätting

Du är här:///Nätting
Nätting2018-08-28T15:22:36+00:00

netting-flodnejonoga

Fångst och tillredning

Flodnejonögat (Lampetra fluviatilis), eller nättingen, är Västerbottens landskapsfisk. Arten förekommer längs de svenska kusterna samt i Mälaren, Vänern och Vättern. De största förekomsterna finns i Bottenhavet och Bottenviken. Namnet nejonöga torde komma från tyskans neun augen och syfta på de nio ögonliknande gälöppningarna.

Nättingen vandrar upp i älvar och åar på sensommaren och hösten för att leka. Larverna eller linålarna håller sig nedgrävda i botten i 3-5 år innan de vandrar ut i havet där de stannar 1-2 år och därefter blir de könsmogna och lekvandrar.
Nättingen är ett blodsugande eller asätande ålliknande djur. De tillhör en grupp som kallas rundmunnar. Munnen är rund och saknar käkar. Flodnejonögat kan bli upp till 50 cm.

I den globala och i den svenska rödlistningen är flodnejonögat inplacerad som ”missgynnad”.
I och med att de större norrlandsälvarna byggdes ut mellan 1955-1982 försvann stora arealer lek- och uppväxtområden. Detta innebar en kraftig försvagning av populationen ända fram till  slutet av 1980-talet varefter en stabilisering skett.

Nättingen fångas på hösten i kassar eller stockar, ett slags fällor, som läggs på botten i grunt strömmande vatten. Efter att den sköljts med aska eller kalk så att slem avlägsnas träs nättingarna upp på käppar och hängs i rökhuset. Där eldas med alved och enris med begränsad intensitet så att nättingen blir kallrökt. Därefter skall den stekas med eller utan grädde eller gräddmjölk.

 Själva rökhuset är en liten timrad byggnad på ca 4 x 4 meter. Eldning sker i en grop i marken och för rökens reglering finns en lucka i gavelspetsen.