Projektbeskrivning
”Våren 2007 är familjen och jag på lång resa i Lettland. Landet är fullt av monument, varje ny ockupationsmakt har byggt sina. Uppförande av nya monument är ett sätt att skriva historia. Den rådande makten våren 2007 kallas Den fria marknaden och reser även den sina monument.
Det är vår första resa som en liten familj. Jag har barn på näthinnan. Trots den explosionsartade ekonomiska tillväxten finns där tusentals lettiska barn som ingen tar hand om. Barnen växer upp på barnhem, inte helt olika de barnhem och utackorderingar som min farmor har berättat om från sin uppväxt i Stockholm. Barnen väntar, likt min farmor en gång gjorde, på sin resa. De har, både symboliskt och rent praktiskt, alltid en väska packad. De väntar liksom på asyl i sitt eget land. Väntar på att bli en del av samhället. Väntar på att bli önskade, i Lettland eller någon annanstans. Var som helst. De som blev mina vänner på barnhemmet i Riga är en del av Lettlands samtidshistoria. Men ingen kommer att beställa ett monument över dem. Så vi gjorde det själva.
Gruppen bestod av samtliga sjuåringar. Under arbetets gång fick en av flickorna, Aleshja, nya föräldrar i Italien. Men hon ville vara med i monumentet, så barnen och jag gjorde en avgjutning av hennes arm dagen innan hon reste. När jag träffade barnen nästa gång sa hennes bästis att ”Aleshja är i Italien men hennes arm är kvar här hos oss”. Sen pekade hon på mig med gipsarmen och sa: ”nu fattar jag vad det är vi håller på med!”. I den stunden gjorde jag det också.”
Knutte Wester
Riga, maj 2007
Ägare: INAB och Umeå Kultur