Kåddis är en av Umeåområdet allra äldsta jordbruksbyar. Forskare har funnit spår efter skogsröjning och odling redan på 500-talet.
Byns namn har växlat ett flertal gånger genom åren från Kadi(i)s på 1300-talet till Kodis och Kadis på 1400-talet för att bli Kådiis i mitten av 1500-talet.
Varför byn heter just Kåddis finns flera teorier kring. Vanligast är den att namnet kommer från umesamskans gáddie som betyder strand. Då skulle byn ursprungligen ha varit en samisk fiskeplats. Det likaledes umesamiska ordet gåddie kan också ligga bakom, gåddie betyder vildrenen. En tredje variant är att namnet kommer ett finskt ord för gårdstun och i så fall har namnet uppkommit i samband med den medeltida bosättningen.
Namnet Kåddis dyker för första gången upp i ett tinsrättsprotokoll från 1324. Det barnlösa paret Johannes och Cecilia donerar sitt hemman till ärkebiskopen och Uppsala domkyrka.
1346 bytte övertog Könik Skarlakan marken i utbyte mot sin arvejord utanför Uppsala. I Uppsala fanns vid den här tiden en mängd invandrade tyska borgare, och Könik var troligen en av dem.
Den medeltida bebyggelsen var belägen söder om den nuvarande byn. Byns flyttning förefaller ha berott på en ny vägsträckning, även om det inte finns några direkta belägg för detta. Kåddis låg vid den gamla sockenvägen, och tillhörde Umeå Landsförsamling.
År 1543 fanns fem bönder i byn, under 1600- och 1700-talet förtätades bebyggelsen något. Vid 1800-talets senare hälft expanderade byn genom att flera gårdar sämjodelades. Under 1900-talet har flera bostadsfastigheter av egnahems- och senare villatyp tillkommit. Bebyggelsen har till övervägande del behållit sin byakaraktär.
Fisket har alltid varit en viktig näring i Kåddis. Fisket nämns i medeltida brev, och fortfarande fiskas havsöring där. Kåddis ligger vid den så kallade torrfåran och det finns många forsar just där som är gynnsamma för fisket.