Östra Umeå

Du är här:/Östra Umeå
Östra Umeå 2018-03-26T16:08:35+00:00

Project Description

Umeå Östra är inte bara den nya moderna och vackra järnvägsstationen. Hit räknar vi också lasarettsområdet och universitetsområdet med en mångfald av konst, både utomhus och inomhus. I vinjetten ovan ser vi en del av Astrid Sylwans keramiska verk Rumble and Roam, med vilket hon tog hem Stora Kakelpriset 2011.

Till höger den bortadopterade lilla lettiska flickan och konstnären Westers beskrivning av verkets tillkomst.
A moment without home
”Våren 2007 är familjen och jag på lång resa i Lettland. Landet är fullt av monument, varje ny ockupationsmakt har byggt sina. Uppförande av nya monument är ett sätt att skriva historia. Den rådande makten våren 2007 kallas Den fria marknaden och reser även den sina monument.
Det är vår första resa som en liten familj. Jag har barn på näthinnan. Trots den explosionsartade ekonomiska tillväxten finns där tusentals lettiska barn som ingen tar hand om. Barnen växer upp på barnhem, inte helt olika de barnhem och utackorderingar som min farmor har berättat om från sin uppväxt i Stockholm. Barnen väntar, likt min farmor en gång gjorde, på sin resa. De har, både symboliskt och rent praktiskt, alltid en väska packad. De väntar liksom på asyl i sitt eget land. Väntar på att bli en del av samhället. Väntar på att bli önskade, i Lettland eller någon annanstans. Var som helst. De som blev mina vänner på barnhemmet i Riga är en del av Lettlands samtidshistoria. Men ingen kommer att beställa ett monument över dem. Så vi gjorde det själva.
Gruppen bestod av samtliga sjuåringar. Under arbetets gång fick en av flickorna, Aleshja, nya föräldrar i Italien. Men hon ville vara med i monumentet, så barnen och jag gjorde en avgjutning av hennes arm dagen innan hon reste. När jag träffade barnen nästa gång sa hennes bästis att ”Aleshja är i Italien men hennes arm är kvar här hos oss”. Sen pekade hon på mig med gipsarmen och sa: ”nu fattar jag vad det är vi håller på med!”. I den stunden gjorde jag det också.”
Knutte Wester
Riga, maj 2007
Ägare: INAB och Umeå Kultur

Odelsgutt, 1986
Bård Breivik (1948-)
KONSTHÖGSKOLAN
Ägare: Umeå kommun

Vid Strandpromenaden, nedanför det gamla träsliperiet, som idag är Konsthögskolan, står Odelsgutt, ett närmare två och en halv meter hög skulptur på en kvadratisk slätpolerad bottenplatta. Skulpturen är utförd i svart diabas och kan beskrivas som ett upprättstående rektangulärt block med ett utskuret mittparti, som formar en öppen port.

I profil ser man hur skulpturen böjer sig något bakåt och smalnar av upptill. Kortsidorna, liksom portens inre väggar, är slätpolerade och kontrasterar mot den råa och grova struktur som finns på fram- och baksidan. Tomrummet, den negativa volymen, skapar en passage men också en landskapsbild som omramas av stenen, den positiva volymen.

Konstverket är utfört i en minimalistisk tradition som blev vanlig i den offentliga konsten under 1980-talet. Då började många av våra torg och parker att möbleras med blockformade, icke-föreställande skulpturer i diabas och granit är ren form. Till skillnad från den rena minimalismen, som aldrig föreställde något annat än ren form, så heter detta konstverk Odelsgutt, han som odelat ärver hela hemmet. Så – här står han nu bredbent och säker, inspekterar ägorna och blickar ut över älven som rinner nedanför. (IT)

Rhysome II, 1998
Antony Gormley (1950 -)
Strömpilen, Rondellen
ÄGARE: BALTICGRUPPEN

Den 3,5 meter höga skulpturen Rhyome II består av kroppar som beskriver en ekerformad rörelse, både framlänges och baklänges. Den är asymmetriskt placerad på den cirkelrunda stenlagda rondellen, som är en del av själva konstverket.

Rhysome II är uppbyggd av sex solida huvudlösa kroppar i gjutjärn med stiliserade bröstvårtor och med armar tätt tryckta mot sidorna. Var och en har en vikt på 800 kg. En lätt framåtlutad kropp bär fem liknande gestalter som är avgjutningar av konstnärens egen kropp och har den levande människan som utgångspunkt.

Antony Gormleys kroppar, som för det mesta är avgjutningar av hans egen, beskriver inte i första hand hur kroppen ser ut. Hans konst handlar om hur kroppen förändras, föds och dör, färdas i tiden, är mötesplats för uppllevelser och erfarenheter eller förökar sig som t.ex. ett rhizom eller en jordstam. Så kan människan återges, som en näringslagrande gestalt, med utlöpare i likhet med kvickrot, vitsippor eller potatis.

Skulpturen Rhysome II omges av färdande människor som ständigt är på väg. Den står på sin arena som är rondellen – vägen utan början eller slut. (IT)