Umeälvens delta

Du är här://Umeälvens delta
Umeälvens delta 2018-03-27T10:28:52+00:00

Umeälvens delta är ett av landets största älvdeltan. Det är ett eldorado för flyttande fåglar och ivriga fågelskådare. Här rastar tiotusentals fåglar under vår och höst.

Läs mer om Bergön, Villanäs och Stora Tuvan på länsstyrelsen hemsida

Besöksmål & sevärdheter

Utsiktsplatsen på Holmen

Obbola – Holmen – Holmsund

Tuvans naturreservat

Stora Tuvan: En hängbro som passar både rullstolsburna och barnvagnar gör Stora Tuvan tillgänglig från parkeringen. På ön går en tillgänglighetsanpassad ramp genom frodig lövskog ut till fågeltornet. Rampen är även tillgänglig för synskadade. Ett gömsle finns längst ut på udden. Skyltat från Obbolavägen. Beträdnadsförbud utanför den anlagda stigen mellan 1 april och 15 maj.

För ca två år sedan tillgänglighetsanpassades Stora Tuvan med bl a ramper och ledstänger.

Villanäs

Umeälvens delta är ett av landets största älvdeltan. Det är ett eldorado för flyttande fåglar och ivriga fågelskådare. Här rastar tiotusentals fåglar under vår och höst.

Läs mer om Bergön, Villanäs och Stora Tuvan.

Fåglarna på Degernässlätten
-en del av umeälvens deltaområde

Vårens stora skådespel, ca 6000 svanar på en och samma dag.

För en mer detaljerad karta, se Degernäs.

Fågelskådare  på ”Limpan”. Här har länsstyrelsen information om de olika arter som man kan se.

Fågeltornet på Bergön

Här är det fin utsikt över Västerfjärden och det rika fågellivet under vår och höst. På andra sidan Västerfjärden ser du korna beta. Från parkeringen leder en stig, anpassad för rörelsehindrade med ledsagare, upp till ett fågeltorn och en tillgänglighetsanpassad plattform. Parkeringen ligger intill Obbolavägen.

Stöcke strandängar

Två nya våtmarksområden för rastande fåglar
Storavan var en före detta slättsjö som dikats ut och
vuxit igen med skog och buskar. Endast en liten del av
den ursprungliga sjön återstod. Banverket har genom
att avverka skogen, skapa öppna betesmarker samt höja
vattenytan tillskapat ett öppet landskap med vatten-
speglar som tilltalar både rastande och häckande fåglar.
Vid Södra Degernässlätten-Sundet har Banverket gått
ett steg längre. Förutom att anlägga våtmarker och be-
tesmarker har även tillfälliga flödvattenytor tillskapats
på åkermarkerna i norr.
Båda områdena har skyddats som naturreservat.

Historia & kuriosa

Skeppskyrkogården

Ett skeppsvrak som utgör de sista resterna av barkskeppet Equvator kan ses norr om Holmen där vraket syns med förkolnade bjälkar och spant som ännu reser sig över vattenytan.
Barkskeppet gick på grund i svår dimma och råkade i brand utanför Holmsund i slutet av 1880-talet och bogserades till den plats där det nu ligger. Lasten var trävaror och tjära som skulle från Jacobstad till till England. Samtliga ombordvarande lyckades ta sig iland på Lövölandet där dom fick hjälp av en Holmsundsbo på harjakt.

Det finns ytterligare båtar begravda här och detta område är en populär dykplats som bedöms vara ett lätt och okomplicerat dyk. Ett av de andra vraken på platsen lär vara en skuta som sänktes 1853 på grund av den kolera som härjade ombord.

Kolerakyrkogården på Holmen

Innanför detta enkla trästaketet, under blåbärsriset, vilar kolerans offer. Kolera är en tarmsjukdom som ofta leder till döden inom några dagar. I Sverige dog 37 000 personer i kolera under 1800-talet. Sjukdomen var särskilt vanlig vid hamnar, dit smittan kom med fartygens besättningar. För att smittan inte skulle spridas begravdes de som dött i kolera på särskilda kolerakyrkogårdar en bit från bebyggelsen.

Till Holmsunds lastageplats kom koleran 1854, och sex personer dog. En av dem var finländaren Simon Matsson från Lillkyro i Österbotten. Kanske var det hans fartyg som hade fört med sig smittan.

När Holmsund blev egen församling 1863 användes kolerakyrkogården under några år som allmän kyrkogård, innan kyrkogården vid Holmsunds kyrka invigdes i juni 1866.

I slutet av juli 1866 bröt koleran ut igen. På knappt två månader dog tio personer som begravdes här på kolerakyrkogården. Sedan användes den ytterligare några gånger, men inte för koleraoffer.
Man vet inte varför de lades just på Holmen och inte vid Holmsunds kyrka. Den sista begravningen här verkar ha skett 1873.

År 1939 inhägnades kyrkogården av sågverksbolaget Holmsunds AB, som ägde östra delen av Holmen. Då restes också minnesstenen.

The cholera cemetery

Inside the simple wooden fence lie the victims of cholera.
Cholera is an intestinal disorder that often leads to death within a few days. In Sweden, 37 000 people died of cholera during the nineteenth century.The disease was particularly common at ports, to which the disease came with the crew of ships.To prevent the disease from spreading, those who had died of cholera were buried in special cemeteries, some distance from settlements.

This cholera cemetery was probably established in 1854, following the death of six people from the disease at Holmsund wharf. In 1866, the epidemic returned and killed ten people.At the cemetery, there are also a few people buried who did not die of cholera.The last burial took place in 1873.

Der Cholerafriedhof

Innerhalb der einfachen Holzumzäunung ruhen die Opfer der
Cholera. Cholera ist eine Darmkrankheit, die häu g innerhalb weniger Tage zum Tode führt. In Schweden sind im 19. Jahrhundert 37 000 Personen an Cholera gestorben. Die Krankheit kommt besonders häu g an Häfen vor, da sie mit den Besatzungen der Schiffe eingeschleppt wird. Damit sich die Krankheit nicht ausbreitet, wurden die Choleratoten auf besonderen Friedhöfen begraben, die sich etwas außerhalb der Bebauung befanden.

Dieser Cholerafriedhof wurde wahrscheinlich 1854 angelegt, als sechs Personen am Ladeplatz in Holmsund an der Krankheit gestorben sind. Die Epidemie kam im Jahre 1866 zurück und tötete zehn Personen.Auf dem Friedhof liegen auch ein paar Personen begraben, die nicht an der Cholera gestorben sind. Das letzte Begräbnis fand 1873 statt.